Det är inte helt lätt att avgöra var gränsen mellan nutid och dåtid går, i princip kan man nog få lika många svar som människor man frågar...

Jag har dock valt att dra gränsen någon gång kring mitten av 1900-talet. Det var först efter andra världskriget som "vanligt folk" fick möjlighet att upptäcka Stockholms skärgård. Faktorer som spelade in var exempelvis en ökad levnadsstandard, lagstadgad semester, förbättrade kommunikationer med mera.

Samtidigt fick den fasta skärgårdsbefolkningen det att svårare att klara sig, som man gjort i alla tider, på fisket. Resultatet blev att skärgårdsborna fick söka sig andra vägar att skaffa en utkomst, vilket ofta innebar en flytt in till fastlandet.

Istället innebar stadsbornas nya möjligheter, och intresse för att tillbringa sin fritid i naturen att många av de egendomar som nu stod tomma i skärgården köptes upp av Stockholmare för att användas för fritidsboende. Detta innebar att skärgårdens karaktär för alltid kom att förändras.

Ett exempel på att det nu var nya tider var att det uppstod en marknad för vykort med skärgårdsmotiv, sommargästerna ville ju kunna skriva hem till släkt och vänner och visa var dom tillbringade sommarveckorna.

Här nedan ses vykortets olika delar i förstoring.

Mittenbilden bär texten "Norrviken"

På bilden uppe till vänster står det "Motiv från ångbåtsbryggan"

Uppe till höger står det "Motiv från Djupströmmen"

Nere till vänster "Gammal sjöbod vid byn"

Och nere till höger åter ett "Motiv från ångbåtsbryggan"





Ett annat tecken på stadbornas ökade intresse för skärgården var den snabbt växande fritidsbåtsflottan. Alltfler blev intresserade av att utforska skärgården på egen hand, gärna med en skärgårdsguide som stöd och komplement till sjökortet. Så här beskrivs farvattnen kring Södra Stavsudda i Åke Janhems guidebok "Arholma-Landsort; Leder och hamnar i Stockholms skärgård" från 1954.

...
Vill man över mot Stavsudda har man här bara att följa Lånnaöns sydsida, kortets uppgifter är pålitliga. De små skären Ostkanten och Lilla Furuholmen avskiljer sig väl från bakgrunden och ger god orientering. I Norra Stavsudda ligger man fint i den stora viken utanför byn på öns östsida. Handlarn brukar hålla ett par bojar här, som man får låna. Motorbåtar kan förtöja vid bryggorna. På Norra Stavsudda finns också mekanisk verkstad, om man är i behov av reparationer. Går man in till Stavsudda på södra sidan, där ångbåtsbryggan är belägen, är att märka att utanför Björkholmens sydöstra udde finns ett grund, som inte står i kortet. Östra Björkholmsstranden är brant och bråddjup. Strax norr om södra udden står en vitstammig iögonfallande björk. Ostvart från denna i riktning mot ett vitt märke på Hamnskärs nordvästra udde ligger ett grund omkring 80 m från land. Djupet är c:a 1,5 m vid medelvatten. Hamnskär saknar namn i kortet men ligger nordväst om den udde på S. Stavsudda, där det står Tk i kortet och alltså telegrafkabeln landar. Sundet mellan Saxaren och Norra Stavsudda är trafikabelt för mindre motorbåtar, men ej för segelbåtar. Utanför den lilla holmen utan namn norr om Saxaren (den kallas Klockskär) finns en klabb, som inte står i kortet, samt en grynda, som man bör se upp för. Bäst att ej gå för nära land där.

Södra Stavsudda har också handelsbod och telefonstation. Där kan man förtöja antingen i närheten av ångbåtsbryggan, som ligger mittemot beteckningen Tk som står på Krokholmen, eller också i den djupa viken syd om namnet Stavsudda. Denna vik släpper in även ganska stora seglare. Man går västvart om holmen. Det är bottensynt med slät botten, mellan 2 och 3 m djup. Norrviken på Södra Stavsudda är djup in till kobben, men sedan grundar det upp. Tyvärr är stränderna bebyggda här, men motorbåtar kan ta sig in i den inre viken, där stränderna är fria på babordssidan. Man håller då ganska nära kobben, som tas om babord, men ser upp för landgrundningen. Stranden är inte alldeles bråddjup. Om styrbord ligger en bränning omgiven av grunt vatten. Då man passerar där första gången, är det bäst att ha en man på stäven, djupet håller sig över 1,5m i djupaste rännan. I den inre viken finns goda möjligheter till ogenerad och skyddad förtöjning. Ytterligare en plats i Södra Stavsudda skärgård kan vara värd att nämna. Det är Säck. I fladen mellan Säck och Krokholmen är en absolut skyddad hamn, till vilken man kommer genom den smala kanalen i norr. Även segelbåtar kan komma in där, då djupet är över 3 m, men rännan medger inte kryssning. Fladen är obebyggd och ogenerad samt skyddad för sjögång och alla vindar.

I sundet mellan Västra Delsholmen och Korsö brukar seglare ofta förtöja. Där är god hamn. Observeras bör när man seglar i dessa trakter, att gamla sjökort upptog ett djup av 1,7 m på den stora gryndan sydost om Träskö. I verkligheten är där 0,7 m, som också nya sjökort uppger. Väster Delsholmen ägs av Stockholms Segelklubb, som har hamn här i bukten mot Skabbholmen. Sundet mellan Delsholmarna är grunt och medger ej passage annat än för små båtar. Från Möja Söderfjärd kan man emellertid få god hamn i 5,2-bukten söder om Östra Delsholmen. Det lilla skäret i inloppet heter Lövkobb och gör skäl för namnet. I viken på Korsö norra sida kan man gå in, men där är bebyggtoch ganska öppet. Ångbåtsbryggan ligger på babordssidan i inloppet, och en privatprick brukar stå på den här utskjutande landgrundningen. Sundet mellan Träskö och Kasholmen är fullt navigabelt och har delvis mycket inbjudande stränder, likaså sundet mellan Kasholmen och Säck. I det smala sundet mellan Rönningsö och Ytterö kan man också tryggt navigera. På Klövholmens norra sida är det bråddjupt, och man kan ta landförtöjniong vid klipporna. Då vinden står frisk sydlig på Kanholmsfjärden, kan man här ligga fullkomligt i lä och intaga sin frukost, innan man ger sig ut på en givande kryss på det stora vattnet. Går man förbi Yttreö norr ut mot Bockholmen, bör man veta att det ensamt liggande skäret rakt väster om djupsiffran 19 ser alltför fromt ut i sjökortet. Landgrundningen ser här ut att vara högst obetydlig. I själva verket löper det grunda klippryggar 90 m ut i sjön i nordostlig riktning. Skäret heter Tärnkobb, och det var denna okända landgrundning som för några år sedan för alltid stoppade vaxholmsbåten "Roslagen". Den ligger nu som ett vrak med skorsten och akter uppstickande invid klabben rakt väster om namnet Gåln i kortet. Tidningarna ville i det sammanhanget hävda , att ett okänt grund låg vid djupsiffran 19 i kortet, men något sådant grund existerar inte.
...